Äntligen!

Vi har faktiskt åstadkommit massor i helgen - titta!

De gamla köksskåpen...

... borta! =)

Nu ser köket alltså ut som nedan. Vi har med en hel del kvinnokraft lyckats riva bort det mesta. Vi har ett takhögt skåp kvar, som vi tror att vi kan riva under en dag och det innebär att det krävs en helg till för att tömma hela köket - och sedan börjar det så småningom att bli dags för uppbyggnad istället för att riva ut, det ska bli enormt spännande.

PS. Jula säljer skitdåliga laddningsbara lampor för 79;- (se gulsvart objekt på spisen). Nyladdad varade skenet i c:a 1/2h, så man får jobba bra fort om man ska hinna se vart släggan träffar... På tal om vart släggan träffar: jag har råkat slunga iväg en hammare och lite annat löst under vårt slit i köket. Se även gasollampan som i fredags fortfarande hade en glaskupa. Nu finns den ej mer. Inga personskador rapporteras dock trots mina yvigheter. Det är något med handskarna tror jag, de sitter liksom lite konstigt... Löst på något vis.

Familjen Andersson

Från en berättelse av Anna Jonsson (f 1913), nedtecknad 1971:

"I närheten av sockengränsen fanns en stuga som hette Vägstorp. Där bodde en snickare som hette Andersson. Han tillverkade laggkärl. Bykkar, tvättbaljor och byttor att salta fläsk i. Han var nog mycket skicklig i sitt yrke. Han var gift och hade en son (Konrad). Snickaren och hans fru skiljdes och hon bodde sedan ensam i Dubbeltorpet. Dubbeltorpet var två stugor ihopbyggda så i dag skulle det väl ha kallats radhus.

Mor skickade oss barn till gumman med mjölk och en limpa. Gumman var så böjd i sin rygg så hon fick gå med en pall framför sig att hålla händerna på. Deras son Konrad bodde i en stuga en liten bit in i skogen från Dubbeltorpet. Där levde han väl nästan på svältgränsen. Ingen vågade gå till honom med mat för alla var nog lite rädda för honom. Omkring 1924 fick han för sig att han skulle vara kvinna. Hans hår fick växa så att det hängde ner på axlarna. Han klädde sig i kjol och endast damkläder dugde åt honom.

Ibland då vi gick från skolan mötte vi honom i storskogen. Jag minns en gång då han gömde sig bakom en gran då vi gick förbi. Sedan sprang han förbi oss och gömde sig på nytt men jag
kan inte minnas att vi var särskilt rädda. Han gick till Eklund och handla sig lite mat så han fick väl lite pengar av socknen att leva av. På sommarkvällarna kunde vi ibland höra Konrad sjunga ända till Ängen. Du rusade alla barn genom skogen för att höra på honom. Precis fram till stugan vågade vi oss men vi gick så nära att vi kunde se honom. Han satt då utanför stugan och sjöng i en stor tratt från en grammofon. På så sätt hördes sången så långt. Var han fick sina damkläder från vet jag inte."

Stackars Konrad, han kan inte ha haft det lätt. Jag ska försöka lyssna lite extra i skogen om han finns kvar, sjungandes i sin grammofontratt...

Hårt jobb och mys

Idag har vi rivit massor i köket, men jag återkommer med de alltid lika dramatiska "före" och "efter"-bilderna imorrn! Men däremot lägger jag direkt ut bildbevis på hur fint vi har haft det idag. Vi var ute på en långpromenad med hunden i djupa trollskogar med mossa och höga tallar. Han njöt minst lika mycket som vi gjorde... Sedan kom vi in, tände ljus, och grillade korv (!) på glöden i öppna spisen. Och det var bara så stämningsfullt och tyst.

Puts

Det blev lä fint. =)

Första snön

Det är knappt att väggarna behöver målas... mysfaktorn är enorm alla redan! Mormors gungstol som blev över när hon flyttade till lägenhet kommer att bli min favvoplats i hela världen. Antagligen för att sitsen är lite extra bred. =D

Helgens bragder

Det var länge sedan nu som det blev nån uppdatering på torpbloggen. Det har mest haft att göra med att jag inte varit ute på två veckor, eftersom mitt lilla höstlov gick åt att skriva uppsats. Men nu är den i princip klar, så nu är det tillbaka till torpet som gäller!

Så vi var alltså ute förra helgen och vårt stora mål var att riva lite i köket. Det var verkligen gediget hantverk - eller material i alla fall - så det tog lite tid att riva. Men ack, vad skönt när det väl blev klart med del ett!

Om man kikar på den sista bilden, så tycker jag att man med lätthet (!) kan börja skönja hur det kommer att se ut. Nytt vitmålat bruk och timmerstockarna med ett vitt lager limfärg... =) Golvet är fortfarande ett litet mysterium, eftersom vi nog får kika lite på hur hårt lacket sitter och vad vi kan göra av det. Men troligen blir det målat i ljust grått.

Det kommer att bli så fiiiiiint! *hihihiii*