29/4

Ja, det har dröjt sen sist. Sist vi bloggade. Den främsta anledningen är att vi köpt ny lägenhet och påskhelgen (och alla helger sedan dess) gått åt till att packa upp/packa ner grejor, flytta runt dem och glömma vart man lagt dem och sen leta lite igen. Men nu när vi är någorlunda i ordning, så har vi varit i stugan några vändor. Inga långa vändor, men lite ändå.

Veckan efter flytten behövde vi en liten luftning och åkte ut mest för att titta till det hela. Såhär såg pionen och rosorna ut. Allt i sin ordning med andra ord. :)

Lavendellycka!

Ja, det var ren och skär lycka när jag upptäckte att lavendlarna (som jag har planterat, två stora och fyra små i en rabatt) som jag förra helgen klippte ner helt redan har börjat vakna till liv! Jag var tveksam till att klippa dem så tidigt, lavendeln är verkligen en storfavorit i rabatten. Men eftersom Slottsträdgårdsmästaren säger att man kan, så provade jag. Och se, redan nu verkar den komma hur fint som helst! :D

Avtäckning

I tre steg - rosorna har klarat sig bra, jag hoppas på att fröken Feligonde i år visar upp vad hon går för! Efter avtäckningen ser ju rosorna rätt sorgliga ut... Men så fort man skrapar lite på den kupade jorden, så ser man att det är friskt grönt som tittar fram.

Nyfriserade och friska. :)

Utan rubrik

Det är nu officiellt en blogg med frossa i bilder på knoppar och allt som växtligheten visar upp såhär års. I juni blir det säkert något annat. Men låt oss nu - återigen - frossa i allt som är på gång.

Vi börjar med pionen. Den hade inte kommit upp alls förra veckan, medan den nu skjuter upp vackra, blodröda skott som är så späda, så späda. Fantastiskt vackert!

Krokusarna var vi nära att missa i år! Förra veckan inga blommor på gång, denna vecka nästan överblommade. Det var tur att vi tog oss lite tid mitt i stadsflytten för att vattna inför påskhelgen som utlovat sol, annars hade vi missat hela krokusprakten i år.

Framgångar för folerna från Kapri

Har ni sett?! På en vecka. Våren är magisk.

Det VAR kanske inte dårskap ändå!

Idag var vi ute i stugan igen... och det visade sig att inga av de åtta syrénsticklingarna som jag helt sonika tryckte ned i marken hade vissnat på den dryga veckan de fått stå på egna ben. Hurra! De skjuter knopp mer och mer och verkar trivas så gott så. Idag fick de en riktig rotblöta och vi håller tummarna att en solvarm påsk i kombination med drickat får dem att bestämma sig för att bosätta sig som min blivande syrénhäck.

Och sedan ren dårskap :)

Ja, vad annars ska man kalla att ta sticklingar från syrén och stoppa i jorden sådär bara i mitten på april? Kan funka, mest troligt lite för tidigt... Men eftersom mina bondsyréner ändå behövde tuktas en del, så passade jag på att sticka ned sju-åtta sticklingar i jorden för att se vad som händer. En del säger att det går hur bra som helst (har faktiskt fungerat som metod att täta till den nuvarande bersån), en del säger att det är trixigt. Det återstår att se hur det blir för oss.

Och den röda lilla rosetten har ingen estetisk baktanke, den är enbart där för att skilja sticklingen från all annan växtlighet runtomkring.

Piffning

Julskruden i all ära (jag tyckte faktiskt att vi hade gjort det rätt fint), men det är ju verkligen dags att plocka bort den nu. Nu tycker jag i och för sig då att julgrejorna funkar under hela snösäsongen, men nu när snön är borta även i stugan, så var det verkligen dags att piffa till det i enlighet med årstiden. Och inte bara årstiden, det är ju snart påsk...

Först måste jag tillstå att jag inte gillar påskris. Jag förstår egentligen inte poängen med den. Och så är det också väldigt fult. Jamen det ÄR det ju! Men icke desto mindre tycker jag att det är en god idé att visa utåt att man faktiskt besöker torpet även under lågsäsong och bryr sig om det, särskilt med tanke på att vi så ofta har ovälkommet besök där. Så i hinken på kroken vid entrén blev det påskris (blandat med lite granris, jag tyckte det blev helt okej att blanda). Färgen gul gav verkligen en känsla av vårsol och uppfyllde sitt uppiggande syfte mer än väl!

Och penséer i mitten på april behöver man inte ens förklara. Dem kan man inte få för många av och i terrakottakrukorna hemifrån gjorde sig bättre än väntat på den (fortfarande) tillfälliga trappan.

För visst känner du dig välkommen om du ser denna entré, inte sant? :) Och ovälkommen om du är tjuv (bortsett från den öppna dörren)?

Rosorna...

Mina rosor har jag varit väldigt spänd på hur de har klarat sig. Svaret tror jag är hyfsat. En del svart, men även en del gröna friska grenar som jag tror kommer att ge oss blommor även i år. Det finns så många olika råd om när man ska ta fram sina rosor, och när de ska beskäras. En del säger när björkarna har musöron, en del säger helt enkelt i mitten på april. I år sammanfaller inte dessa tu i torpet i alla fall, så då bestämde jag mig för att gå på den tredje varianten: tvåfasavtäckning. Det innebär i korthet att idag öppnade vi rosorna från väl dolda vintergömman (kupad jord, lager med eklöv som isolering, granris och ett bambutäcke)...

... till att nu få andas lite frisk vårluft för
att sedan avtäckas för allt vad väder och vind
heter om några veckor.

Ett kaprifolkapitel för sig

Jag var så glad när jag grävde lite kring alla eklöv som ligger på marken och upptäcker att kaprifolen jag planterade redan börjar visa livstecken. Har ni sett nåt så fint som den rostiga gamla stabila stegen med den späda knoppen på min kaprifol?! Nä, precis, det har ni inte. ;)

Back to life, back to the blog

Idag gjorde vi första besöket i stugan i vår då vi faktiskt jobbade och gjorde i ordning lite för att säsongsanpassa stugan - och på köpet hann vi med en massa annat nyttigt. Vilken fantastisk dag i stugan! Inte bara sol och fågelkvitter, rensning av grenar som fallit och sågning till ved, plantering av syrénsticklingar och klippning av lavendeln och... mer. :) Så med tanke på hur mycket vi fick gjort, så kickar jag igång bloggen för i år med bilder på både det ena och det andra. Mycket nöje!

Vi börjar med lite blandade bilder på allt grönt som börjar titta fram. Våren är här.

Den tappra ensamma blåsippan i rabatten är
ett perfekt exempel på fighting spirit.

Mina pärlhyasinter som jag planterade i en ring kring
min spirea har börjat vakna. Det känns kul att få titta
på något i väntan på att själva busken ska börja
ta sig för säsongen. Och i bakgrunden några vackert
nickande snödroppar. Det är så man vill gråta...

... och så lite gubbar på det.