Årets första bilder

Idag var vi ute i torpet en snabbis. Jag är fortfarande kryckburen, vilket gör att hala torptrappor med vinglig balans inte är helt hälsosamma för närvarande. Men ut skulle vi, inte minst för att gillra fällor. Våra vänner mössen och sannolikt något med än större tänder har nämligen tagit över lite olovligt mycket. Så vi har gillrat fällor. Eller vem försöker jag lura; JAG gillrar inte en fälla och inte vittjar jag dem heller. Men vi får se om det ger resultat.

Men jag ville också passa på att kika lite på vår vedspis. Lite ögongodis och nåt att fundera på som nästa projekt. Som sagt, så är det köket som ligger på tur till våren och jag har under min sjuktid i soffan nu haft tid att fördjupa mig i vedspisar. Nja, egentligen inte så djupt alls, men eftersom jag inte kunde ett skvatt innan, så är det ju någon form av förbättring i alla fall. Kom ihåg att jag är uppvuxen mitt i stan. Jag har aldrig bott i hus. Eller haft sommarstuga. Så jag lär mig vartefter.

Men i alla fall så passade jag på att ta några bilder på vedspisen i dunkla köket bara för att kunna komma hem och inspektera genom bilderna vad läget är. Sprickor? Behöver vi lämna in för lagning eller klarar vi av renoveringen själv? Tja, efter att ha sett bilderna jag lyckades ta i mörker, men en hand, på ett ben och med två kryckor i andra handen, så är jag rätt nöjd att något fastnade i alla fall. Och minst lika nöjd med att vi inga sprickor har och att det nog bara är att rensa ur gammal aska, smälla på ett lager eldfast lera (såvida inte snälla muraren som gjorde i ordning murstocken redan gjorde det, ser ni att det kryper fram något i ugnen som ser relativt nytt ut?) och göra den utvändigt attraktiv. Har ni sett nåt så vackert? Näe, just nu tycker jag inte att det finns något vackrare än min järnspis. Kan någon för övrigt datera Näfvekvarns nr 6 så är ni varmt välkomna. Vi tror slutet på 1800-talet... säg 1880-talet? Medhåll, någon?

För övrigt har jag mailat runt för att införskaffa ett passande våffeljärn till spisen. Jag menar nämligen att mitt i all köksrenovering kan det vara gött att få lite smarrens också. Vissa saker kan verka onödigt detaljerade och före sin tid. Laga mat när man inte har ett kök? Men oj vad det kommer att uppskattas när hungern kryper närmare en kylig, tidig vårdag när det känns som om kökstaket har fler nubb än det är möjligt att dra ut under en hel livstid och jag hör svordomarna hopas. Just DÅ kommer jag att dra fram laggen och fråga om det inte skulle passa med lite våfflor med sylt. Jag tror jag är ett bra koncept på spåren...Våfflor + tråkjobb = sant.