Nu har vi gjort det. När 30-sträcket börjar närma sig och vuxenheten fortfarande känns som en dimma långt bort i horisonten (man är lite rädd fast man egentligen vill dit och nudda den), så har vi tagit vårt första steg mot dimman, mot det okända. Vi har köpt ett torp. Eftersom det var över en månad sedan visningen och vi har besökt torpet flertalet gånger, så trodde jag att jag skulle enbart bli lycklig nu när pappren är påskrivna. Men icke. Jag blev både lättad, småvresig och orolig i hela kroppen efter vårt besök på banken.
Är det kanske lite jobbigt att bli vuxen? Det slog mig aldrig.
Nåväl. Meningen med denna blogg är att ni skall få följa med i renoveringen av detta torp, målet har vi lagt upp som ett femårsprojekt. Mycket (allt) behöver göras, men frågan är om det inte är resan till den kompletta, funktionella, snygga, perfekt designade och trivsamma stugan är det roligaste. Igår på vägen hem från banken konstaterade vi båda att vi aldrig ens tänkt tanken att bara bo/vistas i en färdig stuga.
Vi vill bara sätta upp hängmattan, inte direkt ligga i den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar